- I'M BACK -
Men hallå där, vad trevligt att du tittar in! Det har varit en himla lång tid sedan jag uppdaterade er om vad som faktiskt händer i mitt liv, vilket ju faktiskt är anledningen till att jag skapade denna blogg till en början. Men, om jag är helt ärlig mot er, så har allt varit väldigt stressigt och upp och ner de senaste tre månaderna. Just därför har jag helt enkelt inte haft någon energi kvar att sätta mig vid datorn för att uppdatera er när jag väl kommit tillbaka hem från jobb och landat lite. Så nu har jag den tuffa uppgiften att uppdatera er om vad som faktiskt har hänt de senaste tre månaderna. För min skull (och för att det inte ska bli allt för jobbigt för er att läsa) så kommer jag dela upp det i olika inlägg och förhoppningsvis lyckas täcka de viktigaste och roligaste bitarna under de nästkommande veckorna eftersom jag äntligen fått tillbaka viljan att skriva.
Så, till en början spenderade jag sex underbara veckor hemma i Skåne denna sommaren. De veckorna bjöd på underbart väder och fantastiskt sällskap från de närmsta i familj och vänner. Jag fick gå på min kusins vackra bröllop, klättra upp för backarna till Stens huvud, fira mormors födelsedag med en massiv vräkmacka vid havets kant, ha en härlig grillkväll med de finaste familjevännerna, spendera kvalitets tid med min fluffiga katt och självklart spendera en massa tid med Mamma, Pappa & Erik <3 Självklart blev det även ett par turer till havet när vädret var som bäst för att få ett par dopp i havet.
I slutet av Augusti packade jag mina väskor för att flyga tillbaka till London där jag spenderade första veckan hemma hos några riktigt fina vänner. Den första september började jag mitt första jobb som nanny i en svensk familj med fyra barn i åldrarna 5 år till 8 månader. Så som ni förstår var där aldrig en lugn och tyst stund så det var rätt så stressamt. Det tog det mesta av min energy MEN det var roligt. Dock varade detta jobbet enbart till slutet av Oktober då jag hittade det jobb jag har nu.
Så. Nu jobbar jag i en familj där mamman är italienska och pappan är svensk. Vilket betyder att deras treåriga, gulliga, dotter redan pratar och förstår tre språk (Svenska, Italienska och Engelska). Och i slutet av denna månad är deras andra dotter beräknad att födas. Så det är en mindre familj nu, vilket jag tror passar mig bättre just nu. Att vara nanny är stressigt nog så om det går att göra stressen mindre (genom att inte ta på sig för mycket jobb) är det bra. Jag älskar jobbet jag har just nu. Jag ler när jag kliver innanför deras dörr och ler när jag går därifrån för att dagarna alltid är så bra. De är en riktigt underbar familj och flickan är fantastisk. Delar av mitt jobb är att lära henne att prata ordentlig svenska och varje gång hon säger något jag jobbat hårt på att lära henne blir jag så glad och stolt. Men, eftersom hennes mamma pratar Italienska med henne, vi vuxna pratar Engelska med varandra och jag pratar Svenska med flickan så blir det mycket språk varje dag. Det betyder visserligen att jag börjar lära mig att första Italienska (vilket är helt fantastiskt för mig som älskar sprk!) men också att det tar rätt mycket på ens krafter mentalt.
Så, det är min jobbsituation. Nu till mitt boende. Den sjunde september flyttade jag in i en lägenhet i Seven Siters med fyra killar. Det är kanske inte det bästa området i London men jag trivs faktiskt rätt så bra just nu. Jag har mitt egna stora rum med egen dusch och toalett. Så ja, jag har officielt min första lägenhet med fyra rumskamrater. Att vänja sig vid att bo med fyra andra individer är inte alls lätt, men det är tidvis riktigt roligt.
Okej, det är faktiskt allt jag har ork att bertta om just nu. Imorgon träffar jag Chiara för att säga ses senare (hon flyttar tillbaka till Italien men vi kommer träffas igen) och sedan träffa Amanda, som också är från Skåne, för att baka lussebullar - MUMS.
Vi hörs igen snart xoxo
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Well hello there! Fancy meeting you here... It's been an awfly long time since I updated you on what's going on in my Life, which is the purpose behind me creating this blogg to begin with. But to be honest with you it has all been very hectic and like a rollercoaster the past three months and I just haven't had the enrergy to write it down in updates for you all. So now I've got the difficult task of telling you everything that has been going on since I moved back. For my own sake (and to not make it boring for you all) I will break it down into pieces in different posts and hopefully cover the most important and fun bits in the coming weeks as I have finally begun to feel the urge to write again.
So, to begin with I spent six lovely weeks back home this summer. Those weeks offered lovely weather and great company from the nearest and dearest family and friends I've got. I got to attend my cousins beautiful wedding, climb the hills of Stens Huvud, celebrate grandmas birthday with massive shrimp sandwiches by the seaside, have a nice barbeque with the best family friends we've got, spend quality time with my fluffy cat and of course spend lots of time with Mum, Dad and my brother <3 Of course I also went to the beach a couple times when the wheather was at it's best to get in the water.
So. At the end of Agust I packed my bags again to go back to London and spent the first week of my times back at some really great friend's house. The first of September I started my first job as a nanny for a Swedish family in Holland Park. The family had four children in the ages of 5 years - 8 months. So there was never a quiet time any day and it was pretty stressful if I'm honest with you. It took most of my energy BUT it was lots of fun. However, that job only lasted until the end of October when I found myself the job I've got now.
So. Now I work in a family where the mum is Italian and the dad is Swedish. Which means that their three year old, gorgeous, daughter already speaks and understand three languages (Swedish, Italian and English). And at the end of this month they are expecting their second daughter. So this is a slightly smaller family, which I think might suit me more at the moment. Being a nanny is stressful as it is, so to take down the stress as much as possible does not harm at all. But this is a job I just love. I smile as I enter through their door and smile as I leave. They are a really great family and the girl is absolutely amazing. Parts of my job is to teach her to speak Swedish properly and every time she says something I've worked hard on teaching her I feel really happy and proud. But, as the mum speaks Italian to her, I speak Italian to her mum and Swedish to her there is a lot of languages going on every day. This means that I am learning to understand Italian (which is just wonderful!) but also means that you get really tired by the end of the day.
So, thats the work situation. Now to my living situation. On the seventh of September I moved in to a flat in Seven Sisters with four boys. It's not the best area of London, but I dont mind. I quiet like it here at the moment. I've got my own double room with own en suite. So yes, I live in my first official flat with four flatmates. Getting adjusted to living with four other people is not easy, but it is really fun at times.
Right. Thats really all I've got the energy to tell you at the moment. Tomorrow I am meeting Chiara to say see you later (she's moving back to Italy for now but we will see each other again!) and then meet up with Another Swedish girl to make Lussebullar (google it), YUM!
Talk to you later xoxo
FOUR DAYS
Can't believe that there is now only four days left until we stand there on the pitch of Wembley Stadium to watch all the amazing artists that will be at the Summertime Ball. Right now I'm sat at home, waiting to start work, listening to my very own Summertimeball playlist on Spotify. Just like last year Sam Smith has unfortunately had to drop out. This time due to an operation on his vocal chords. It's sad cause both me and Elin were looking forward to finally getting to see him. But at the same time I hope he takes all the time he needs to get his throat sorted so we get to enjoy his wonderful voice in many more tracks.
At the moment I am actually trying to work out who I am looking forward to see the most. It's a bit tricky to decide if I'm honest. I have previously been to full concerts with Olly Murs, Little Mix and One Direction and I am really really looking forward to seeing them again cause they all bring all they've got to the stage. Wonderful vocals, personalities and songs. Nathan Sykes, Rixton and Rita Ora all came to the Summertime ball last year and all made great performances. And then we have Nick Jonas... I know this sounds geeky and all, but I was one of those girls that really loved Jonas Brothers when they made music. And to finally get to see one of them (the most talented one in my opinion) is actually making me really excited! And Jason Derulo! I am absolutely in love with his new song (Want to want me). Get super pumped every time it's on the radio (and that happens to be every single time I'm in the car). Martin Garrix, Pitbull, Kelly Clarksson, Ariana Grande, Meghan Trainor, Ne-Yo, Carly Rea Jepson, Lunchmoney Lewis, Jess Glynne and OMI will all be a lot of fun as well. AND to celebrate the Swedish National Day at Wembley Arena with about 80.000 people and AVIICI is pretty amazing in itself. The two DJs last year (Calvin Harris and David Guetta) were amazing. So cant wait to see what Aviici and Martin Garrix put on! HOPING that Aviici will be the one to close it all down!
That's all I've got time for right now. I will of course update you after Saturday on how it all went and on what artist that actually did the best job!
TWO WEEKS
That's how long it's left until I get to set foot in my beautiful Sweden again. It's been over three months since I was home last and I am looking forward to a couple of days at home. Hopefully I'll bring this lovely summery weather as well - wouldn't hurt to get to the beach for a dip in the ocean (I know it's probably cold, but still) or just a walk along the shore as the waves crash against the sand. Mostly I am looking forward to see my family and obviously I want to cuddle my fluffy little hairball as much as possible during the four days I get to be home with her. Really can't wait to see friends and family, eat some Swedish food and just enjoy a bit of bit of the beauty that the early summer brings to Skåne.
But first things first. In nine days time I will once again set foot at Wembley Stadium for this years Summertimeball. Second year in a row that me and Elin will go and this time we're bringing two friends (Chiara and Erika). Last week was absolutely epic and I have no doubt that this year will be just as good or possibly even better. We get to spend Swedens nationalday with Avicii and Oone Direction to name two of the amazing names that are showing up to make that day and evening amazing. This year I promise to update you all on exactly how good it was when we've been there and possibly get some photos up here as well (it could take some time though since my laptop isn't working just yet).
What else is there to update you on? The kiddies are off school for halfterm this week and that means I am working morning to evening. Can't complain really, it's nice to have some company during the day. And the weather is currently pretty amazing. Think it hit above 25 yesterday and I doubt that today will get much worse than that. Sunny weather sure is a great way to end May.
That's about it for now. Again, sorry for the slow updates but since my laptop still hasn't been fixed I have to borrow the family computer to update you. However - I will make sure I get the laptop sorted as soon as possible. Will try and update you soon again!
- WIMBLEDON -
Right... It has been a while since I uptdated everyone on what is actually going on. Three months ago when I moved back to London I started writing something to publish here, but then I never got around to finishing it. And since then I haven't really had the time... Or well, truth to be told - I managed to drop my laptop on the floor (never put your laptop on the edge of your bed) and since then it hasn't been working. I need to get it fixed asap, but that's just another thing I keep forgetting. That is also the reason I am writing this in English, I haven't got a Swedish keyboard. Anyway. I logged on to actually get a proper update on here for all of you, so lets get started on that, shall we?
End of January, that's when I packed my bags again to fly back to London. I knew from the day I arrived back home after last time that I wouldn't stay there for a very long time. Don't get me wrong, I love being at home. But right now London is the place I want to be. And honestly, after a few months here a weekend at home gets so much more special then before. It is true what they say, you learn to appreciate things more when you spend time away from it. I see the beaty in the amazing country that is Sweden in a different way then I ever did when I spent every day of the year there. And I appreciate every second I get to spend with my loved once that still live in Sweden. I could sit here talking about all that for ages, but that is not why I logged on here. So, like I just said, in January I took a flight back to London to start a new job. This time I ended up in beautiful Wimbledon. Before I moved over I had only visited once and I have liked it ever since. And honestly, the closer we get to summer, the more beautiful it gets around here. Like last time I am working as an aupair, but obviously with another family. Both children and parents are lovely and they feel like an extra family. So there's not much I can complain about really.
I never got around to write a proper post about summertime ball last year, but I know I mentioned it a couple times. Anyway, if you dont remember then the summertime ball is a big concert that goes on for about six hours with some of the biggest artists in the world and me and Elin were there last year. Last year there was names like Enrique Iglesias, Miley Cyrus, David Guetta and Calvin Harris. This year they've got names like One Direction, Avicii, Flo Rida, Olly Murs, Jason Derulo, Kelly Clarkson and Carly Rea Jepson, and that's just half of the line up (the rest will be confirmed tomorrow morning). And guess what? We've got tickets for this one as well. I can't even explain how excited I am! Can't wait to hear the rest of the acts that will be there! And I can't wait for the sixth of June! Yes, that's right. We will be celebrating the Swedish national day with 80.000 people and amazing artists!
That is all I can think about telling you right now. I will try and give you regular updates like before. Cause to be honest, I miss writing long texts for you to read through. And I know that there is some people at home that really like hearing about my adventures over here.
I'M DREAMING OF A WHITE CHRISTMAS
Jul om mindre än en månad. Det är alltså julafton om mindre än 30 dagar! Var sjutton tog detta året vägen egentligen? Jag vet, de flesta åren känns som om de flyger förbi ens ögon utan möjlighet att dra i bromsen och pausa en liten stund. Men just detta året har verkligen gått i ilfart och jag vet inte hur eller varför? Kanske är det hela grejen med att inte längre bo hemma, att faktiskt flyttat ifrån mitt trygga svenska liv för att testa på vingarna här borta i London? Eller så är det helt enkelt tack vare alla roliga saker jag varit med om under mina månader här i England? Eller alla flygresor mellan England och Sverige (eller ja, England och Danmark med tågresa till Sverige)? Kan ju lugnt säga att alla de där resorna har gjort det lite lättare att vara hemifrån. Och inte minst gjort det liiiite lättare att vara ifrån världens fluffigaste, mysigaste och gosigaste nallebjörn! Saknar henne varje dag, speciellt om jag känner mig trött. Är så tomt att inte ha en grå hårboll intill sig i de stunderna... Nu är det inte långt kvar tills jag får pussa och krama på henne nästa gång! Ser fram emot det så himla mycket <3
Hur som helst. De senaste veckorna har varit fulla av det ena och det andra så jag har helt enkelt inte haft varken lust eller ork att uppdatera någon om vad som egentligen har hänt här den senaste tiden. Så jag tänkte att jag kunde ta detta tillfället i akt och uppdatera er lite smått. Väldigt mycket av tiden har spenderats med jobb, så det är väl egentligen inte en massa roliga saker. Men där har varit några guldklimpar i min vardag. Och just dem tänkte jag fiska fram och berätta om för er nu.
Slutet av Oktober/början av November spenderade jag med Mamma, Flisan, Vanja och Marika som tagit sig över till London för att hänga med mig och upptäcka stadens smultronställen tillsammans. Vad gjorde vi då egentligen? Jo, vi inhandlade biljetter till turistbussarna (biljetter som gäller i 48 timmar från inköp) och hoppade på en sådan alldeles utanför hotellet. Jag har ju varit i London riktigt många gånger och sett det där allra viktigaste flera miljoner gånger (känns det som). Men att åka denna bussen var faktiskt riktigt härligt. Dock kan jag säga att det helt beror på vilken guide (där är någon som berättar om sakerna som bussen åker förbi) som råkar vara just på eran buss. Vår första var helt otrolig på att berätta saker. Det var liksom inte bara en massa onödig fakta som alla kände till utan massor av små (egentligen oviktiga men roliga) saker som han valde att dra upp. Som till exempel var den bästa utsikten (dag som natt) gick att hitta. Eller att den första inneboende i The Shard (googla) var en räv (hur nu det gick till). Vår nästa guide var däremot ingen höjdare utan sade enbart ett par ord vid varje sak. Var tur för oss att vi enbart skulle ett fåtal stopp med honom.
Dagen efter blev det lite shopping innan vi hoppade på ännu en buss för att ta oss till London Eye. Vi käkade och sedan drog jag med mig mamma till Tower Bridge medan de andra åkte London Eye. Jag har varit uppe i det tre gånger nu och känner inte alls att det är värt att lägga pengarna på det ännu en gång såhär tätt inpå de andra gångerna. Och eftersom mamma även varit uppe i det så tyckte jag att det var dags för henne att se Tower Bridge by night. Jag överdriver inte när jag säger att det är något alla borde se någon gång i livet. Tower Bridge är en av de absolut vackraste kreationerna i hela London (i mina ögon) och när den under kvällen/natten blir upplyst av alla sina lampor blir den ännu vackrare, nästan lite magiskt på något vis. Du måste helt enkelt uppleva det själv för att kunna förstå.
Vi hittade på en hel del mer än just detta. Vi shoppade typ varje dag, åt nachos nästan varje dag, fikade mest hela tiden och vandrade runt i Notting Hill. Himla härliga dagar tillsammans med ett härligt gäng! När Lisa, Vanja och Marika sedan begav sig hemåt mot Sverige så åkte jag och mamma till Covent Garden där vi käkade middag med Dave och Carol innan vi åkte åt vars ett håll då det var dags för mig att ladda upp för en ny arbetsvecka och henne att åka till Steven och Julia.
Här kommer lite bilder från just dessa dagarna. Tre på London Eye/Big Ben ur olika vinklar, en från Towern (där kan ni se hur gräset är täckt av så kallade Poppy's. Dessa röda blommorna symboliserar alla falna soldater från Storbritannien. Och eftersom det var hundra år sedan första världskriget bröt ut i år så hade de satt ut en blomma för varje omkommen soldat) och sedan en från Tower Bridge. Så vackra saker allihopa:
Mamma stannade kvar i storstadens vimmel till torsdag morgon då även hon flög hemåt till Skåneland och allt gick tillbaka till samma gamla för mig. Helt ärligt så har jag ingen koll på vilken ordning allting har hänt i (det pågår för mycket för att kunna hålla isär alla dagar från varandra) men jag har hunnit göra en del. Några kvällar med god mat och gött snack tillsammans med Elin & Alva, lite slappedagar här hemma och faktiskt inte så mycket turer in till centrum. Det är rätt så ovant för min del.
I lördags begav vi oss alla tre (jag, Elin och Alva - så klart) till Carnaby Street. Käkade thaimat på ett favoritställe (deras nudlar är så sjukligt goda och helt makalöst mättande) och promenerade seda mot Leciester Square. På vägen dit stannade vi upp vid en busker (det är vad gatumusikanter kallas här) som framförde flera olika låtar i form av beatbox. Alltså, jag har aaaaaldrig hört någon göra de ljuden han lyckades få till. Det var helt sjukt. Tror vi alla tre stod där gapande och undrade hur i hela fridens namn det där gick till. När han var klar med sitt framträdande begav vi oss alltså till vårat mål: Biograf ODEON på Leciester Square. Elin hade som mål att gå på en av biograferna på detta torg (det är där premiärerna håller hus när de är i London) så vi såg The Hungergames Mockingjay part 1 där. Salongen var riktigt jäkla stor, det ska den helt klart ha plus för. Men för att vara en så fantastiskt omtalad biosalong så fanns det mer än en sak klaga på engligt mig. För det första så var sätena inte speciellt bekväma, jag tror jag satt och vred mig var tredje minut för att det inte gick att hitta ett läge som gjorde ont antingen i rygg, höft eller nacke. Jobbigt värre. Och för att göra saken ännu värre så hade de nog ingen koll på ljudvolymen inne i salongen. Varje gång ett flygplan landade, eller flög, eller något exploderade så gjorde det ont i öronen av den höga volymen. Vi satt bokstavligt talat och höll för öronen i de situationerna. Men det var faktiskt värt allt detta för att äntligen få se denna efterlängtade film. Måste säga att jag blev positivt överraskad av hur väl de har följt boken. Eller böckerna för den delen. Alla tre filmerna som kommit ut har varit fantastiskt bra. Och det är bra kritik från mig som egentligen brukar tycka filmer har en tendens att bli riktigt kassa ifall man redan har läst boken. Men med dessa har det funkat brilijant. Fem av fem härmskrikor får del 1 av mig!
Vad mer har hänt då? Fick äntligen sett Teenage Mutant Ninja Turtles på bio! Är så himla glad att jag fick sett den innan den slutade gå. Har varit så sugen sedan nyheten om att den skulle komma ut nådde mig. Och jag blev inte ett dugg besviken. För det första så är valet av skådespelare till människorna riktigt bra och för det andra så har de gjort ett bra jobb med sköldpaddorna. Alltså, det låter konstigt att säga det, men deras personligheter var så underbara! Se filmen så förstår ni ;)
Tror det är i stort sett det mesta intressanta som har hänt i mitt liv de senaste veckorna. I övrigt har det mest varit jobb som vanligt och inget spännande alls. Laptopen är i alla fall tillbaka hos mig - den följde med mamma över när hon var här. Så jag ska kunna uppdatera er lite oftare nu är det tänkt! Puss och kram på er alla till nästa uppdatering!
A WEEKEND AT HOME
is good for mind, body and soul.
Äntligen har jag en laptop med mig till London. Äntligen kan jag få något annat gjort än att sitta och stirra på den där minimala skärmen som mitt äpple har. Tyvärr är det inte min alldeles egna älskling som fått hänga med denna gången heller. Ännu en gång har jag fått tillbaka min kära laptop med ett nytt fel som uppstått under den period som Elgiganten haft den i sina händer. Elgiganten har alltid varit den kedjan jag litat på mest och valt att gå till vid köp av något nytt - alltid. Nu har jag tyvärr ingen större lust att gå dit. Inte inom någon snar framtid. Anledningen orkar jag verkligen inte gå in på nu. Det finns ingen anledning att svärta ner dem mer, men jag är besviken på dem. Och just nu vill jag enbart få tillbaka en hel laptop så jag kan slippa gå dit fler gånger.
Hur som helst - meningen med detta inlägget var inte att snacka om Elgiganten eller denna kassa lånedator, utan planen var faktiskt att uppdatera er på vad som pågår. Och närmst i tiden har vi den helg som precis har passerat (10/10-12/10) som jag faktiskt hade lyckan att spendera hemma i Skåneland. Fick tvinga upp mig själv runt 06 på fredagsmorgonen och kände mig lagom liten där och då. Hade väldigt gärna krupit ner under täcket igen för att slippa den långa och tråkiga resan till Heathrow där planet väntade. Men belöningen för en tidig morgon kom när jag klev av flyget på Kastrup. Varje gång jag landar i Köpenhamn och ser Öresundsbron så känner jag en sådan enorm lycka. Det är beviset på att jag är hemma, även om jag fortfarande befinner mig utomlands. Den gör mig så upprymd och helt obeskrivligt glad.
På andra sidan bron väntade mormor på mig och jag fick äntligen köra bil på höger sida igen (ännu mer lycka där alltså!). Där hemma väntade sedan världens finaste, underbaraste, fluffigaste nallebjörn. Åh vad jag blir glad av att se henne efter så lång tid borta. Hamnade genast på mattan i vardagsrummet och njöt av hennes puffande och kurrande en lååååång stund. Passade på att äta lunch när jag insåg att det fanns räkost i kylen (MUMS!) innan världens bästa Sara dök upp utanför dörren. Vi snackade, kollade igenom foton från skolan och bara snackade minnen ett par timmar innan hon stack hem och jag stack upp till Mormor och Morfar för middag med dem, mamma och pappa. Jag hade fått äran att önska maträtt och då blir det självklart Flygande Jakob till middag (lycka där också, alltså!). Och en kladdkaka tillefterrätt. Jerry dök senare upp och vi snackade lite mer innan jag och mamma stack hem för lite Criminal Minds. All in all en fantastiskt fin fredag hemma.
Lördag innebar sedan in en sväng till Ystad för att krama på Annika, byta storlek på en klänning (passade då även på att köpa ett par assnygga klackar) och lämna in datorn hos Elgiganten. En sväng till farmor med pappa hanns med innan det blev spätta med potatis hos mormor och morfar som sen lunch/tidig middag. Hem och fixa mig (aningen stressad) för att sedan ta tåget in till Malmö C. Köpte med mig subway (så klart, standard för oss) som vi sedan käkade hemma hos Pernillas mamma innan vi snörade på oss skorna för att (lagom exalterade) vandra bort till Baltiska hallen där ingen mindre än James Blunt väntade. Vår artist. Vår Bluntis. Vår Bluntan! Jisses vad bra han var! Vilken underhållare han är. Den mannen kan inte bara sjunga helt fenomenalt live (fanns inte ett enda fel i hans sång) utan han är även riktigt skämtsam av sig. Som en komiker och sångare i ett paket. Fantastiskt avslut på ännu en fin kväll hemma i mitt otroligt fina Skåneland innan jag tog tåget hemåt för att krypa ner i sängen med min fina fluffaduffa!
Söndag. Det var den huvudsakliga anledningen till att jag kommit hem just denna helg. Varför? Jo, för att den tolfte oktober tvåtusenfjorton ägde dopet av min gudson rum. Dagen jag med glädje har längtat efter i snart två månader. Det går inte att beskriva glädjen jag kände när jag fick hålla honom där inne i kyrkan. Eller hur hedrad jag känner mig att just jag fått detta enorma förtroendet. Det var så otroligt mysigt att få gosa med denna lille krabat, hans syster och deras små kusiner. Samt mina egna kusiner och släktingar, så klart. En dag fylld av glädje!
En middag på Vapiano med mamma och pappa fick sedan avsluta min Sverigevistelse innan jag åkte över till Kastrup för att påbörja min (långa) resa hem till London. Vet inte riktigt varför, men av någon anledning tog det betydligt längre tid att flyga än det brukar (jag sov hela biten, så har verkligen ingen aning). Vi landade tjugo minuter senare än vi skulle, även om vi lyfte när vi skulle, för att sedan behöva vänta på tillstånd att parkera planet och släppa av oss. Inte nog med det - utan passkontrollen hade en sådan enorm kö att även det tog en hel evighet. För att göra en lång historia kort så tog det mig (från det att jag lämnade Sverige) över sex timmar att komma hem. Och så lång tid ska det inte ta.
För att sammanfatta allt och sätta lite känslor på det hela så har jag haft en helt fantastisk helg hemma i mitt fina Skåneland. Fy sjutton vad jag uppskattar det nu när jag bor någon annanstans. Så mycket en liten sak som havsdoften i luften kan göra, eller att se en massa åkrar, eller räkost i kylen, eller prinskorvar.... Ja, det finns så mycket jag uppskattar flera gånger mer nu efter sju månader (ja, det har gått så lång tid nu) här i Engand. Jag har dessutom kommit fram till att mitt liv är fyllt av helt underbara och fantastiska människor.
Tänk vad en helg hemma kan göra, egentligen. Nu tar vi nya tag i jobbet. Om ett par veckor dyker mamma upp i London och sen är det enbart någon vecka kvar till nästa resa hemåt. Ska försöka uppdatera lite mer nu och även få upp lite bilder någon gång i veckan. Tills dess får ni ha det så bra!
What is going on?
Thought a little update could be in order. As I haven't got my laptop back just yet and I don't want to write in Swedish with an english keyboard this is gonna have to be in English. I think most off you will be able to understand anyway. To be completely honest with you there isn't that much to tell you. This weekend has pretty much been spent in bed with a cold that makes me loose my breath by just walking two steps - and you're never in the mood to do something whilst feeling like that.
However, on saturday I got the tube to Sloane Square (Chelsea) to finally see my lovely Emma. The first Swedish person I got to know when I moved to London. And you know what? She's going back to Sweden in a couple off weeks. I honestly dont know what to feel about that. I'm gonna miss her and our cafe nerd dates but I know that we are gonna see each other again. Either in Sweden or London – so it actually feels alright.
What else? Me and Elin went to the cinema (I told you this in the previous post) last week to watch the film PRIDE. It's based on a real life story with actors like Bill Nighy, Imelda Staunton and Dominic West. I didn't know much about the story before we decided to watch it and I was really surprised with how good it was. I think I was sitting through half that smile (at least) with a big smile on my face or laughing. And it just gave me goosebumps. I think everyone should watch it.
Other then that England has showed why there is a reputation about the fact that it's always rainy. Now, I'm not gonna cave - it doesn't rain every single day. But it has been really rainy these past days. I was woken up on both friday and saturday around six o'clock by heavy rain and thunder. But the strangest thing about the weather at the moment is the fact that it can be really cold in the mornings but then really warm in the afternoon. But autumn is sneaking up on us, slowly.
Now that I've been a typical Swede talking about the weather I am going to end the post cause I am getting very annoyed with this keyboard. I can't tell you how many times I've had to delete what I've just written because of some weird symbols that shows up when they shouldn't (well, according to me and my fingers they shouldn't, cause we are used to a Swedish one).
Anyway. I am going back to Sweden in a bit over two weeks and hopefully (fingers crossed) my dear laptop will come with me back – cause I am getting a bit bored without it. Hope everthing is alright at home and that the weather isn't too bad. Talk to you soon xx
SIX MONTHS
Usch och fy vad jobbigt det börjar bli utan min kära dator. "Bara" en månad kvar tills jag förhoppningsvis kan plocka med den tillbaka till London igen. Jag skrev nämligen ett riktigt långt inlägg åt er på min kära telefon igår. Men eftersom den bestämt sig för att lagga sönder lite då och då så raderades denna långa texten innan jag han publicera den. Så, jag gör ett nytt försök nu. Tyvärr kommer det inte bli i närheten så långt som det jag skrev, utan mest en kort uppdatering så ni vet att allt står rätt till här borta.
Första veckan då jag kom tillbaka till London var rätt chill. Jobbade tisdag ä-torsdag eftersom måndagen var en bankholiday, hängde med Elin den helgen för första gången på en månad och veckan efter var det dags för skola igen. Tillbaka till rutiner tänker ni? Jo, halvt. För pojken gäller samma rutiner som tidigare men eftersom flickan nu börjat på en annan skola har hon helt andra tider att rätta sig efter. Så ingen dag är den andra lik kan jag ju lugnt säga. Men, det finns väl en charm även i det? Har umgåtts en himla massa med Agnes (tror vi körde två helger i rad, hur kan vi inte få slut på saker att prata om?), har röstat i riksdagsvalet på svenska ambassaden och suttit barnvakt. Det har faktiskt inte hunnit hända så mycket mer än det.
Idag är det middag och bildejt som gäller med min fina Elin, imorgon ska jag förhoppningsvis träffa en annan vän och på söndag ska jag och Elin jaga rätt på ett par vettiga skor åt mig. Mitt förhållande med mina kära converse måste nämligen ta en paus nu när mina fötter lider alldeles för mycket.
Annars då? Ja, ska kanske snacka lite om titeln till detta inlägget? Imorgon är det nämligen sex månader sedan jag landade på Stansted och började mitt jobb som aupair i London. Jäklar vad tiden har gått fort! Det har varit en helt underbart fin sommar och jag är så sjukt glad att jag tog denna chansen. Hade helt klart inte kunnat hamna här under en bättre tid eller med bättre vänner runt mig. Att dessa sex månader blivit så bra har jag delvis dem att tacka för och jag hoppas att resterande månader här i norra London ska bli lika fina.
Puss på er alla där hemma! Är där något ni undrar över så fråga på Facebook!
BAD UPDATES
Som jag redan har berättat tvingades jag lämna in min laptop på lagning för ett par veckor sedan på grund av lite problem. I måndags fick jag tillbaka den helt fabriksåterställd och den verkade fungera så som den skulle. Trodde jag ja! Orkar inte gå in på allt i detaljer men för att göra en lång historia kort så fick jag i torsdags åka tillbaka till Elgiganten för att lämna in den på lagning ännu en gång. Varför? Enligt den trevliga mannen i affären så beror det på att verkstan lyckats göra något knasigt med den under reperationen. Jippie! Det är ju hur toppen som helst nu när jag ska åka tillbaka till London på söndag. Så, vad jag ville komma fram till är att blogguppdateringarna kommer vara riktigt dåliga under de närmsta två månaderna. Är riktigt besviken på Elgiganten för detta men det finns inte något jag kan göra mer än vänta. Hoppas verkligen att de fixar problemet nu för det blir aningen svårt att få rätt på problem när de uppstår under den tid jag är i England. Retligt är bara förnamnet. Anyway. Min sista heldag i Skåne för denna gången idag. Spenderade den med en ordentlig sovmorgon och har nu fastnat i pappas soffa framför en tv som visar premier League fotboll.
Hur har annars veckan sett ut då? I onsdags var jag och Pernilla inne på malmöfestivalen och kollade in Timbuktu. Jäklar vilket tryck den snubben fick på alla glada skåningar. Vi hoppade, sjöng och skrattade under en lång stund. Underbara, fina Jason <3 I torsdag bar det sedan åter av till festivalen, denna gången även med Sara och Sofie, där vi mötte upp delar från gruppen med Engelska scouter innan vi styrde stegen mot stora scenen där Icona Pop sedan dök upp. Alltså, fasen vad härlig den kvällen blev! Ännu mer hoppande, dansande och sjungande (skrikande tills det gjorde ont i halsen). Tillsammans tog vi sedan tåget hemåt och jag hamnade väl i säng lite efter två.
Igår var egentligen planen att jag skulle åkt med mamma och Steven (yep, han är även här på besök just nu) upp till vänner i Helsingborg men jag valde att stanna kvar här för en fest tillsammans med mina härliga engelska vänner <3 Kan inte beskriva med ord hur härlig denna kvällen blev, men de är härliga hela högen! Hoppas verkligen på att kunna hålla ordentligt med kontakt med dem!
Ikväll blir det nog att packa väskorna för imorgon styr tåget och flyget tillbaka till London. Känns lite tungt att åka tillbaka efter så lång tid här hemma men jag kommer tillbaka redan i Oktober över en helg (mer om detta får ni veta då). Så, om jag orkar kika in över telefonen någon gång eller får lånat en dator någonstans så kan det hända att någon uppdatering dyker upp innan det. Annars får ni helt enkelt stå ut med ett litet uppehåll (eller fråga mig om där är något speciellt ni undrar över)!
I am too tired to even write half of that in English, but I thought you might want a small update on what's going on. So. This week has mostly been me hanging out with friends and family. I have spent a lot of times with my English friends (the scouts that has been her for a few weeks) and I just have to say; what a lovely Group they are. I also want to say how proud I am that they all managed to get the Explorer belt (this was the reason they came to Skåne). Congratulations to all of you <3 Now to the main thing with this post; I told you that I got my laptop back this monday and I can now tell you I had to hand it back this thursday since they haven't done a very good job repairing it. That means I wont be able to post that many things here the next two months (I'm going home in October and I'm hoping I'll get it back by then). However, I will be sure to update you on facebook and you can Always ask me if there's anything you are wondering about. xx
INSPIRATIONAL QUOTES
Har fortfarande inte tid nog för att kunna uppdatera er om dagarna här hemma. De flyter på så som de ska och jag njuter av allt sällskap jag får från mina underbara nära och kära. Gosar lite extra mycket med min fluffiga, gråa, puma också. Resten av veckan består av besök från England, Malmöfestivalen med Porrni och lite annat smått och gott. Så vi hörs. Lägger upp lite inspirerande citat som jag hittade under en av mina stunder med datorn under dagen.
MY BABY IS BACK
Anyway. Dessa uppdateringar kommer förmodligen få vänta till slutet av helgen/början av veckan. Stannar kvar på svensk mark tills på söndag innan jag flyger tillbaka. Börjar då veckan med en ledig måndag så kan hända att något smiter in redan då. Men innan dess är det nog inte så stor sannolikhet att något händer - vill liksom njuta så mycket som möjligt av allt denna veckan har att erbjuda. Högst upp på listan står Malmöfestivalen! :D
Så, istället för att sitta här och uppdatera er om hur de senaste dagarna varit tänkte jag klicka igång ett avsnitt Criminal Minds att se på tillsammans med mamma. Lägger upp ett par bilder jag hittat när jag tidigare kikade igenom tumblr. Ciao!
First off all: Rest in Peace Robin Williams.
UPDATE ON WHATS HAPPENING
The updates have been a bit low at the moment and I haven't really had the possibility to explain why. I am home in Sweden at the moment and I've been here for two weeks now, enjoying the Swedish weather by the coast. I am loving it. After five months away I have learnt to appreciate it so much more and I can understand how great it is in a way I just didn't before. Living here, so close to the cost is something I just love to the point that I can't really explain. Anyway. I am living the Swedish life, every moment to the fullest, and I just don't wanna spend it indoors with the computer (I can't, it's on reperation). I will - however - tell you about all the things I've done when I get back to England. Just wait and you will see!
IT'S THE SUMMERHOLIDAYS
För det första: vad sjutton har hänt med mig? Har suget att skriva varenda dag men orken finns inte alls där. Fingrarna kliar men kroppen vill liksom inte. Tänkte dock att jag lika bra kunde skicka iväg en liten uppdatering om de senaste dagarna när jag ikväll ändå inte verkar kunna sova. Är för sprallig och vill mycket hellre lyssna på musik än dejta kudden.
Kan med handen på hjärtat säga att helgen 17-20 juli är en av de bästa helgerna jag har haft. Absolut den bästa hela helgen jag haft sedan jag valde att flytta hit till London. Skulle inte vara barnvakt en enda gång under de dagarna och eftersom Elin var ensam hemma så passade jag och Alva på att dra dit för tjejmys. Pizzan åkte i ugnen direkt när jag kom dit och den intogs sedan ute i trädgården med musik i bakgrunden och gott snack. När vi började bli trötta intog vi istället soffan för att se filmen The Prisoners med Jake Gyllenhall och Hugh Jackman. Redan innan visste jag om att den skulle vara hemsk på väldigt många vis, men hade nog inte riktigt räknat med det som hände under filmens gång. Mådde fysiskt dåligt, på allvar. Jag och Alva turades dessutom om med att omedvetet skrämma den andra. Behöver jag säga att det var lite svårt att somna den natten? Inte blev det bättre av att klockan 2 bli väckt av ett sjudundrandes åskoväder som drog in över oss med värsta ösregnet. Tror det höll på i lite mer än tre timmar och jag vaknade fyra-fem gånger under den tiden av väldigt höga smällar.
Att fredagen sedan innebär slappedagarnas slappedag hade jag absolut inget emot. Jag och Alva lade oss bredvid poolen vid klockan 12 (Elin stack iväg för lite ärenden och dök upp igen vid 2). Vi lyssnade på musik, solade, läste böcker, snackade och bara njöt av att bara vara. Vid fem fick vi dock nog och drog på oss kläder för att dra in till byn och fixa middag för kvällen. Vi skulle även hämta upp Sofia (aupair till en flicka i L's klass som tyvärr ska åka hem nu) och hennes vän Martin. Vi passade på att kika i alla småaffärer och jag fick med mig bok två ur Maze Runner serien samt If I Stay från Waterstones, så nu har jag lite läsning framöver (som om jag inte hade det redan. Har cirka åtta böcker som ligger här och behöver läsas). En fika senare köpte vi på oss all mat, mötte upp nykomlingarna och åkte hem till Elin. Maten fixades med en gång innan den intogs nere vid poolen (mysigt värre). Direkt efter blev det ett dopp i mörkret med ännu ett åskoväder (det var långt borta, alla räknade - så oroa er inte). Vi gick inte in förrän det började ösa ner regn och intog då soffan för att denna gången se flight 93. Höll på att somna till den så trött jag var och att hamna i sängen direkt efter uppskattades utan tvekan.
Lördag då? Tror inte jag och Elin gjorde en enda vettig sak. Planen var egentligen att hon skulle packa sin väska och städa huset. Tror inte hon fick gjort mer än köket innan hon gav upp och istället slappade med mig. Pannkakor med jordgubbar, chokladsirap och grädde fick bli vår oerhört nyttiga (och sena) lunch innan det blev dags för oss att bli klara för kvällen (haha, alltså - jag och Elin tillsammans är inget bra när det gäller att passa tider). Vi mötte upp de andra vid åtta för att dra ut och fira Sofia som i lördags fyllde tjugo! Ännu ett grattis till denna härliga tjej! Ni tror inte att jag dessutom hade råkat lämna mitt körkort hemma hos Elin? Smart gjort när planen var in på klubb senare på kvällen så fick åka hem till mig och hämta mitt pass. Funkar lika bra men kändes aningen klumpigt. Anyway. Vi åt godaste pizzan på varmaste restaurangen vid Highgate Station innan vi, efter lite klydd med busskort, drog vidare till Camden. Vår plan var ett ställe som hade 90's vs 80's och vi blev ju riktigt taggade på detta eftersom det lät sjukt najs. Men det var rätt tråkigt alltså. Ingen bra musik, riktigt trångt med människor och ingen najs stämning. Så vi drog vidare till Underworld och dansade tills svetten rann till all världens olika rocklåtar. FASEN VAD ROLIGT VI HADE. Bäst var när de spelade Mr.Brightside. Jisses vad alla sjöng/skrek med och dansade som galningar. Vi alla drog sedan tillbaka till Elin för ännu mer snack innan vi däckade i vars ett rum.
Blev väckt klockan 10.15 dagen efter (trots specifikt önskemål om att bli väckt EFTER klockan 11) och påbörjade min dag med frukost tillsammans med de andra innan resten av dagen fortsatte i lördagens slappetema. Kollade på vänner och läste klart Maze Runner medan Elin städade. Enda vettiga jag gjorde den dagen var att åka till King's Cross för att köpa med lite gottigt från Harry Potter shoppen och lunch till oss båda från Pret.
Vill ta detta tillfället i akt att återigen säga hur otroligt rolig denna helgen har varit. Alla som var del av den gjorde den till något helt fantastiskt och minnena kommer sitta kvar lääänge. Förhoppningsvis träffar jag de flesta fler gånger för jäklar vilket härligt gäng. Nu ska jag sluta tjata om detta och faktiskt tvinga mig själv till en dejt med kudden. Vi hörs mer någon gång i helgen då jag tänkte uppdatera er om Summertimeball såhär flera veckor efter. Ville mest att ni ska veta att jag har det bra och för tillfället lever livet till fullo. Ciao.
EN HELG MED PAPPA
Eftersom jag råkar vara så himla långsam just nu kommer detta inlägget upp nästan en vecka senare än jag hade tänkt mig. Så när ni läser handlar det om helgen 3-6 juli.
Jag har sett fram emot denna helgen under en väldigt lång tid. Pappa bokade biljetterna för ett par månader sedan och jag har räknat ner dagarna. I torsdags mötte jag upp honom vid busstationen nedanför vår gata och jag sprack upp i ett lyckorus! Hela fyra månader sedan jag kramade om honom senast så kan säga att det kändes extra bra med en kram just då. Drog med honom hem för att ge en rundtur av huset innan vi drog oss uppför backen, köpte med oss en liten picknick och vandrade vidare till Alexandra Park där vi stekte i solen lite för länge med en otrolig utsikt. Hämtade barnen vanlig tid (L var väldigt exalterad att få träffa en ny person som tillhör "hans familj"). Fixade fler stickers till VM boken - var sjutton gömmer Neymar sig?! - och hamnade sedan i trädgården. Gjorde lite allt möjligt där: Spelade fotboll, trixade med yoyo, korttrick, spelade spel. Lasagne stod på schemat och efter en varm dusch (varmvattnet fungerade just där och då men har under helgen försvunnit igen. Isduschar som gäller fram till tisdag) drog jag med pappa till Shepherds Bush där hans hotell fanns. Vi planerade helgen, käkade nötter och kikade på tv innan vi valde att ladda upp batterierna inför fredagen.
Kan lugnt säga att den där laddningen var välbehövlig. Planen var att promenera mycket för att få sett mycket. Men jag tror inte vi hade tänkt gå hälften så mycket som vi faktiskt gjorde. Det var härligt, ska tilläggas, med 26+ i skuggan, men aningen för varmt när solen hamnade rakt i rygg eller ansikte. Tänker dock inte klaga för vi hade perfekt väder för sightseeing. Vi hann med St Pauls, Millenium Bridge, Shakespears Globe, Tower Bridge, Towern, Big Ben och London Eye. Now, för er som känner till London låter det kanske inte som speciellt mycket. Men då kan jag tillägga att vi använde våra kära fötter för att ta oss till samtliga destinationer i just den ordning jag nämnt dem ovan. Det blir en lång promenad när vi lägger ihop alla sträckor! Var klara lagom till att sätta oss på en pub inför första semifinalen (vi hittade en supermysig och trevlig pub med underbar stämning som vi besökte varje dag. Kommer utan tvekan åka dit fler gånger) med mat och härlig omgivning. Åkte hem till hotellet innan andra matchen och båda två lyckades däcka efter första halvan för att vakna upp lagom till att se Neymar bäras av. Så tråkigt med en sådan skada just nu. Neymar har burit Brasilien på ett otroligt sätt för sin ålder och det är synd att en sådan stjärna får avbryta på hemmaplan på ett sådant vis. Hoppas verkligen att han blir bra och kommer tillbaka till fotbollen snart igen.
Så var det lördag. Shopping stod på schemat, tro det eller ej. Återigen: ni som känner till London vet att lördagar generellt är sämsta möjliga dag att röra sig längs med Oxford Street. Så ni förstår nog min förvåning när vi kom in på Primark och faktiskt kunde röra oss flera meter utan att gå in i någon. Har ingen aning om var alla människor höll hus, men det underlättade något otroligt för oss! Sushi till lunch (har nog lyckats föra över mitt beroende på pappa) innan vi vandrade till Piccadilly Circus och vidare till Leciester Square där vi tog tuben tillbaka till hotellet. Hoppade på bussen för att åka till Hammersmith och vår favoritpub, käkade och såg lördagens sena semifinal i trevligt sällskap innan vi åkte tillbaka, lagom trötta efter ännu mer långa promenader.
I söndags fick jag mig en välförtjänt sovmorgon och drog mig upp för frukost först runt nio-halv tio. Var rätt härligt att slippa vakna klockan sju på morgonen. Det blev en riktigt slapp morgon med frukost framför ett program om VM i Tyskland 2006. Var rätt härligt att få uppleva de ögonblicken igen och tänka tillbaka på hur stämningen var i Tyskland då. Vi var nämligen där just under de sista dagarna av VM och upplevde de stora fyrverkerierna då tyskarna spelade hem bronset. Planen var att se vaktbytet vid Buckingham Palace men när vi kom dit var det en enorm folkmassa där (förstår fortfarande inte varför, men jaja) så vi orkade inte stå kvar särskilt länge. Tog tuben bort till Bond Street för att käka Sushi (igen) till lunch innan vi vandrade vidare till Hyde Park och käkade vars en glass. Eftersom vi båda var lagom trötta efter allt promenerande under fredagen och lördagen tog vi sedan tuben till Piccadilly där vi satte oss på en pub och såg inledningen av Wimbledon finalen mellan Federer och Djokovic. Slutet såg vi sedan på vårat favoritställe och det var verkligen en spännande match in i det sista! Men Djokovic var en värdig vinnare i mina ögon, men de båda spelade otroligt bra!
Pappa åkte sedan med mig hemåt så vi kunde hoppa av vid Arsenal och vandra bort till Emirates. Eftersom jag bor så nära den och vi båda tycker om fotboll kändes det dumt att inte kika på den när han ändå var här. Visst, vi håller kanske inte på Arsenal, men jag tycker det är en rätt mäktig känsla att se den torna upp sig där bland husen. Tänk att en fotbollsstadium kan ha den effekten på någon! Camp Nou är nog den häftigaste jag sett, hittills. Längtar efter att få besöka Anfield <3 Anyway! Åter till dagen. Vi åkte på vars ett håll från Arsenal så det blev en "ses snart" kram innan vi gick på tuben. Lyckades hinna med en buss alldeles perfekt när jag kommit fram och fick sedan vandra hem i ösregn.
Så, för att runda av det hela - fick en otroligt härlig helg med min pappa. Var riktigt kul att få vara hans guide och dela med mig av mina smultronställen runt om i en stad jag tycker så mycket om. Saknar Skåne lite mer nu, men det är så det är när någon hemifrån dyker upp! Inte långt tills jag kommer hem och då ska jag njuta så in i.
Eftersom vi fokuserade på att besöka mina favoritställen runt om i London så åkte självklart telefonen upp lite då och då för att knäppa ett eller annat foto. Så, här får ni några godbitar:
SENASTE VECKAN
Långsam. Långsammare. Emma. Lite så känner jag just nu med tanke på att inlägget om Summertimeball ännu inte har dykt upp och det var hela elva dagar sedan. ELVA dagar?! Känns verkligen inte som det. Var verkligen en av de bästa dagarna ever, utan tvekan. Himla glad att jag fick dela den med Elin, hade nog inte kunnat tänka mig ett bättre sällskap, helt ärligt. Våra impulsköp är det som ger oss något spännande att se fram emot när vardagen blir tråkig.
Just nu pågår inte speciellt mycket i min vardag. Dagarna ser ut precis som alltid annars om vi bortser från några mindre förändringar lite då och då. Men det är sånt som händer ju. Tre veckor kvar (med denna inräknad) tills barnen går på sommarlov och vi förhoppningsvis får det lite mer chill på morgonen. Hoppas att detta fina vädret håller i sig så länge som möjligt så vi kan njuta av parkerna och vår härliga trädgård.
Förra helgen drog jag och Elin på bio i Barnet. Planen var egentligen kvällsmat på en restaurang men istället köpte vi med oss vars en sallad, lite frukt och dricka för att sätta oss och käka i en megastor och otroligt grön park i närheten av tågstationen. Kommer definitivt dra dit med Elin fler gånger, verkar intressant att upptäcka varje liten kvadratmeter av den - tror nog det kan ta en hel del tid också. Bio var det ju sen. Jag och Elin konstaterade strax innan filmen började att vi blivit lite för vana vid den engelska reklamen på biografer för vi var båda förvånade när de enbart varade i 15 minuter (normalt håller de på mellan 30-40 minuter, drygt som sjutton kan jag lova). Vad såg vi då? Walking On Sunshine. Vi är båda musikalnördar och jag rekommenderar den varmt till alla med liknande intresse. Det var en härlig, fartfylld och rolig film fylld med de bästa hitsen från 80-talet (som Walking on sunshine, Girls just wanna have fun & It must have been love).
På lördagen stack jag in till centrum och mötte upp min fina Emma <3 Så sjukt länge sen vi sågs nu och jäklar vad jag saknat henne! Fick även träffat en av hennes vänner, en riktigt glad och trevlig tjej som jag säkert kommer se mer av. På kvällen var jag barnvakt och vi satt bänkade framför Brasilien - Chile. Jisses vad spännande den matchen var från början till slut. Jag gillar egentligen inte när matcher avgörs med straffar, men oavsett vilka lag det gäller så blir jag alltid lika nervös. Tycker det är spännande, men inte helt rätt sätt att avgöra en match. Dock är det självklart enda som kan göras när 120 minuter redan har spelats.
Söndagen drog jag mig ur sängen trots att jag gärna stannat kvar (det regnade) för att möta upp Elin på Oxford Street. Möttes på Waterstones (bokaffären som jag typ är stammis hos nu) efter att jag hade vandrat runt där en bra stund redan. Jag plockade med mig den nyaste Nicholas Sparks boken The Longest Ride hem och Elin släpade med sig den nya Mortal Instruments - säger släpar för att den var så sjukt stor, knappt så den fick knappt i hennes väska, haha.
Måndag och tisdag har sett ut precis som vanligt, inga större händelser där inte. Men idag så jäklar dök nästa glädjeämne upp här i London. Pappsen flög tidigare idag från Danmark till London och har nu intagit sitt hotell inte alls långt härifrån. Snacka om att jag är lagom lycklig över att jag äntligen, efter fyra månader, ska få krama om min pappa! Och inte nog med det, eftersom pappa aldrig har varit på en ordentlig rundtur i London får jag agera guide. Tycker det är så himla kul att visa staden jag tycker så otroligt mycket om för personer som betyder mycket för mig. Jag får bjuda in dem till mitt hem, liksom. Så imorgon står pappa på listan under dagen och så fort jag slutar drar jag med honom bort till hotellet för en helg hemifrån.
Finns inte mycket att klaga över just nu! Eller jo, en sak - vår varmvattenberedare har kraschat för tredje gången på fyra dagar vilket innebar iskall dusch för mig. Alltså, det är inte alls trevligt att ställa sig under kallt vatten. Jag har gjort det innan - jag är ju för sjutton scout och lyxen med varmt vatten i duscharna finns inte på alla läger - men jag undviker det helst så länge som möjligt. Föredrar utan tvekan varmt vatten! Fördelen är väl att duschen inte blir lika lång och därmed inte tar upp lika stor tid av kvällen... Hur som helst. Jag ska krypa ner under täcket och sova nu. Ni får ha det så bra så hörs vi snart!
